Fat Leo

Ett av mina mer vardagliga nöjen är att gnälla. Har man en tråkig dag kan man, hör och häpna, gnälla på nästan vad som helst. Som idag.

Dagen började med att jag fick pallra mig upp flera timmar innan jag normalt sett vaknar, närmare bestämt 8.30, för att börja så sakteliga med att tvätta, städa och allmänt städa upp efter det krig, som någon gång mellan 01.00 och 09.00, tycks ha ägt rum i min lägenhet. Nu ska inte jag vara den som är den utan erkänna att det kan ha startat lite smått redan efter att jag hade städat senast, vilket bör varit före jul någon gång.
Jag insåg ganska snart att dagen var förstörd. Tvättande och städande har aldrig varit den starka sidan i mitt liv, även om jag har bättrat mig drastiskt sen jag fick skövde mark under fötterna. För att få avklarat vad jag glömde i stan igår begav jag mig så fort tvättandet var klart. Enbart för att så snart jag kommit utanför dörren, inse att jag hade nyckeln till torkrummet i fickan. Jag svor mellan tänderna och sprang hastigt ner med nyckeln till tvättstugan.
Är det någon mer än jag som inser att redan här, ca. 13.00, har jag mer eller mindre gett upp dagen.

Väl på väg mot Skövde centrum (jodå, skövde har tillochmed lokalbussar) kunde jag inte bestämma mig vilken väg jag skulle gå. Vart var det snökastande ungar? Vart kunde det vara minst slask? (vid denna fråga är det kanske på sin plats att nämna att mina tjockaste, varmaste, vinterstövlar har en viss förmåga att få ett badkar fyllt med vatten att verka torrt) Jag tog vägen jag sällan går vilket var ett bra val. Inte så farligt med slask men nog fullt med folk som kom att bli det som störde ig mest under dagen. HÖGERPROMENERARNA!!!! Folk som går på fel sida gångvägen stör mig väldigt sällan. Till råga på allt är jag faktiskt en av dom som ännu mindre sällan tänker på vilken sida jag går på men just idag, fick detta bli mitt gnällämne. Och det var inte bara det att dom gick och såg dumma ut på fel sida gång/cykelbanan, de hade en tendens till att antingen inte inse sitt fel eller så vägrade dom helt enkelt att förflytta sig till rätta sidan banan när andra gångare/cyklister försökte ta sig fram. Det som störde mig mest med dessa människor var förmodligen att de 5!!! jag mötte på en vägsträcka kortare än 5 promenixminuter (standardiserat fartmått för gångare) var alla över de 40! Vid en tidpunkt tänkte jag brista ut och skrika "FÖR SJUTTON GUBBAR, NI ÄR GAMLA NOG ATT INSE ATT NI GÅR PÅ FEL SIDA!! Men det gjorde jag inte.
Istället började jag småfnittra lite för mig själv när jag insåg att en tidig dag bryter ner mig lika mycket som 40 timmars arbetsvecka.

Det tog ungefär 2 sekunder efter att jag passerat som jag hade glömt tanken på jobbiga människor.
Vilket för övrigt får mig att tänka på den gången jag snällt o fint cyklade på CYKELVÄGEN i Brighton och en man som går förbi utbrister "YOU SHOULD BE ON THE ROAD YOU FUCKING TWAT!!!" Jag skrattade så jag höll på att trilla av cykeln. För det första var jag ju där jag skulle och för det andra hade han nog inte alla hästar i stallet, inte all avocadon i guacamolen osv... Ja ni vet. Kul var det iallafall.

Imorgon ska jag bege mig mot landet i väster. Landet som har soldater i Irak. Som är så bakochfram dom bara kan och vars landsmän jag inte kan beskriva bättre än med ordet "peculiar" . Jag pratar givetvis om England.

Tills dess, på återseende!