Fat Leo

Det finns många anledningar till att jag så sällan bloggar. En del anledningar större orsak än andra. Som den snälla, generösa och ytterst givmilda person jag faktiskt är har jag nu tänkt att lista några av de anledningar jag funnit ytterst viktiga till den här ytterst omspännande tidsepoken av bloggbrist.

-Till att börja med citerar jag Hamlet (ett av Shakespears mest berömda verk om prinsen av Danmark vars far mördas av hans farbror, som sedan gifter sig med hans mor och allt Hamlet egentligen vill är, som Peter, så vackert uttryckte det, "shag his mum!")  Hamlet sade något i stil med "to be or not to be" vilket jag genast tagit fasta på i mitt bortförklarande av att inte blogga. Som ni även ser i rubriken ovan har jag tolkat denna smått ålderdomliga text till något mer modernt. Något nytänkande, mer kreativt. Härmed skyller jag allt på Hamlet!

-Så till nästa bortförklaring: Jag lider av en jobbig, och smått stressande sjukdom, sengångarsyndromet. Även klassificerat på ren svenska som extrem lathet och drar mig för minsta lilla ansträngning efter det att jag faktiskt kämpat mig fri från täckets starka grepp om mornarna. Därav ORKAR jag helt enkelt inte byta websida till blogg.se från den mer trygga spionvärlden på Facebook där man kan få reda på lite allt möjligt om folk som inte har några hämningar om vad dom skriver för alla att läsa. Sammanfattning: Hamlet är lat och jag skyller allt på honom!

-Anledning numero 3! Jag har en vän, jovisst har jag det, till och med ett par stycken för er som har svårt att tro det, som heter Anna. Hon är en av landets mest omtalade kändisfotografer! (iallafall i vänskapskretsar då hon har plåtat lite alla möjliga artister under Peace & Love i somras) Spana in hennes alster på www.annawaldemarsson.com Så till sak! Hon sa iallafall i ett tidigt skede av min bloggkarriär att hon slog banne mig vad om att jag skulle tröttna innan mars. Då jag avskyr att göra en av mina bästa väninnor och partner in crime, besviken så fick jag ta tag i mig själv och säga "Hanna, nu låter du Anna tro att hon alltid har rätt annars blir det så jobbigt och gnälligt!" Då jag är en kvinna som minsann tar väl hand om de jag håller kära höll jag mitt löfte till mig själv och Anna ler nu från Stockholm, nöjd och glad. Det är alltså Hamlet som gjorde Anna så lat att jag inte bloggat.

-Så till den förmodligen viktigaste anledningen till varför jag inte bloggat och varför jag inte bloggade IGÅR då jag kände ett brinnande sug att förklara i min blogg varför jag inte bloggar.
Jag hade glömt mitt lösenord!
Jag kände pulsen öka, svetten rinna i pannan och tårna långsamt gå iväg åt olika håll.
Eller kanske inte, snarare var det såhär: jag skrev mitt lösenord. FEL! Jag provade de 511 olika lösenord jag hade kunnat tänkas välja av någon underlig känsla att "det är klart jag minns det". FEL! Jag kände ett lugn komma över mig. ÄNTLIGEN var inte jag orsaken till att utebli från att blogga. Det var helt enkelt någon annans fel. Någon gav mig ett konstigt lösenord som jag inte kunde komma ihåg och som så småningom ledde till att jag inte kunde logga in. Med andra ord: Hamlet glömde Annas lathet och Anna glömde mitt lösenord!

Återigen får ni skylla på de ovanstående för att Jag inte har bloggat, är banne mig inte mitt fel.